Gladiolus

Jag sitter i soffan med benen uppslängda på chaiselongen, huvudet känns som en stor uppblåst ballong som pressar hjärnan ut mot huvudgloben. Ljuset i lägenheten får mig att vilja skrika och jag vill bara lägga mig under täcket och känna att mörkret äter upp mig. Den brännande känslan i halsen går inte över, varken med en kopp the eller en macka med kaviar. Är jag sjuk? Är den en smula migrän och en smula ont i halsen jag kan märka? Är det så jag ska straffas för att jobba 2x12 timmar på ett sjukhus med sjuka människor?

Just nu sitter jag och tar det lugnt. Efter helgens slitande känner jag inte för att göra något. Jag vill inte damsuga. Jag vill inte köpa mjölk. Jag vill inte diska. Men allt detta MÅSTE göras innan träningen börjar kl 18.00. Idag ska jag göra min fettmätning också, den ska göras innan träningen. Jag har funderat på att inte träna idag, jag tror jag avanmäler mig om jag fortsätter ha det såhär.

I lördags när jag kom hem till min älskling var jag helt slut i kroppen. Jag kunde knappt röra mig. Som tur var har jag en underbar pojkvän. Han sa "sätt dig bara ner i soffan så ska jag göra allt för dig, förutom att gå på toaletten såklart". Hehe, du är så gullig. :) Jag blev "forkælet"... Jag gick och lade mig tidigt, min kropp orkade inte vara vaken och se en Harry Potter film som han tyckte att vi skulle ha gjort.

Ett långt inlägg.. men nu ska jag kila vidare och se om jag orkar med alla saker som jag ska göra innan kvällen kommer..
Vi hörs och ses i luften!