Gladiolus

Jag satt och pratade med mamma sent igårkväll, eller snarare i natt. Lysena var nersläckta, det enda ljus som var, var det som kom ifrån spislampan. Vi hade en mycket djup och allvarlig konversation när hon plötsligt utbryter:

"Vad är det där!?"

Jag tittar mig osäkert omkring. Mina glasögon hade jag för lång tid sen lagt på något annat ställe, med vår dåliga syn så ser vi inte speciellt bra utan dem. Jag kisade runt omkring i rummet när jag plötsligt såg någonting komma flygande mot mig. Jag duckar för att väja den stora svarta vålnaden som kom emot oss.

Vi tittade runt igen. Vart tog den vägen?? I ett försök att se vad det var tittade jag upp igen och vålnaden kom flygande mot oss igen. Den cirkulerade närmast ovanför våra huvuden. - Det var en fladdermus!

Fladdermusen var stor, med en vingbrädd på 20 cm. Den var hysterisk. Nog rädd för att den kommit in i vårt hus och inte kunde hitta ut. Hur sjutton kom den ens in!? Jag och mamma ställde oss upp, plötsligt rädda men ändock skrattande åt den ironiska situationen.

Vi öppnade fönstren och försökte få ut den. Vi försökte vifta den åt fönsterhållet och precis när vi trodde att den var ute så kom den in igen. Resten av huset väcktes (av våra jämranden och småskrik) alla hjälpte till, utom min syster som sov som en stock. Vi dockade och väjde för den stora fladdermusen som blev mer och mer förskräckt ju längre tiden gick.

Vi stod med stora filtar och försökte få den att inte flyga upp och sätta sig på våra hyller, som den gjorde ett par gånger. Efter ca 30 minuters duckande, väjande, viftande, skrikande och skrattande så fick vi äntligen ut den.

Pappa trodde att det var för att han släckte lamporna inne och tände lamporna ute. Oavsett vad, var vi glada för att den var ute och vi alla kunde gå och lägga oss.