Känner ni till det här....
Känner ni till det där när man är så envis att man känner att man har bestämt sig för en sak och då ska det vara på det sättet också?
Har ni någonsin känt att man vill prata med en person som man kanske har blivit ovänner med, men man är så envis att man håller fast vid vad man beslutat sig för, så det tär på en själv i slutet?
Man kanske vill berätta något jättestort och dela glädjen med den personen, men samtidigt är man så enormt envis och känner att "Jag ska ta mig tusan inte vara den som hör av mig".
Hur brukar ni göra i sådana situationer?
Det kanske inte är som det ser ut att vara...
Har ni någonsin känt att man vill prata med en person som man kanske har blivit ovänner med, men man är så envis att man håller fast vid vad man beslutat sig för, så det tär på en själv i slutet?
Man kanske vill berätta något jättestort och dela glädjen med den personen, men samtidigt är man så enormt envis och känner att "Jag ska ta mig tusan inte vara den som hör av mig".
Hur brukar ni göra i sådana situationer?
Det kanske inte är som det ser ut att vara...
Kommentarer
Trackback
