Gladiolus

Jag är verkligen dålig på att uppdatera den här bloggen nu för tiden. Jag känner liksom inte direkt för det. Jag har tappat stinget. Men kanske behöver jag skriva? Jag har mått så dåligt den sista tiden, att jag inte har kännt för att göra något som helst. Jag har fastnat i rädslan för att dö. Jag är rädd för att dö. Jag har fått några panik attacker och mått allmänt dåligt. Jag har inte kunnat njuta av nuet och ta vara på den tiden jag har.

Jag får ofta veta "Du har bara ett liv. Ta vara på det". Nu när jag tänker på det får jag jättepanik. Svårt att andas, tårarna sprutar och jag mår så fruktansvärt dåligt. Efter att jag har gråtit och jag äntligen faller till ro, så är jag helt utmattad. Trött, ängslig och omtöcknad. Jag undrar om denna rädsla har kommit tillbaka igen för att jag vet att jag snart ska flytta.

Jag har inte haft problem med att flytta tidigare och nu ska jag dessutom till staden där min storasyster bor. det är väl inget läskigt med det? Men ångesten är där och jag vet inte hur jag ska klara mig ifrån denna tryckande känsla....



Igår fick jag rosor. Vackra, fina, röda rosor. De värmde i hjärtat då livet kändes så tungt. Tack.


Ett vattenfall fortsätter alltid. Det tar aldrig slut.