Gladiolus

Deppigheten är inte lika stark idag. Eller nu ljög jag. Min kusin var nog glad för att åka härifrån. Men det blev bättre efter att jag varit ute och ätit pizza med syster och hennes kille, sakta med säkert började det lätta. Jag ringde till mamma och pratade med henne och plötsligt kändes inte livet så tungt. Jag ska nog klara det här. Ska bara försöka tro på det själv.

Leona, om du läser det här: Tack för att du kom hit i helgen. Även om det kanske inte verkade som så, så förgyllde du allt med din tillvaro. Jag uppskattade verkligen att du var här och umgicks med mig. Du är som min älskade lillasyster, det kommer du alltid att vara. <3

Imorgon är det plugg som gäller. Igen. Jag ska försöka uppdatera mer, men jag kan inte lova något. Dagarna flyter ihop i ett och det är inte lång tid kvar innan jag ska hem.

Sköt om er där ute, så hörs vi i luften!