Påverkar vädret oss?

Om det är en otroligt vacker dag med strålande solsken utan ett moln på himlen, så blir de flesta människor otroligt glada. Man känner en oförklarlig glädje i kroppen och inga problem kan hindra en från att få en fantastisk dag.

Är det en dålig dag, med moln, isande vind och kyla så försvinner det goda humöret ganska snart. Man blir deprimerad och ledsen och det selar ingen roll vad folk säger till en, för allt känns så otroligt hopplöst oavsett vad de säger till en.

Vädret påverkar oss, helt klart. Men spelar andra saker in på vårt humör förutom vädret eller är det endast vädret som gör oss glada respektive ledsna?

Jag tycker helt klart bäst om solskenet och värmen. Oavsett vart man än är i världen, så blir man glad av att solen skiner och tittar ner på oss..
Jag behöver snart ha solsken...

Alla gör misstag

Alla gör misstag och  alla lär sig av sina misstag, åtminstonne de flesta. Man ska bara komma på misstaget som man gör.. Livet är allt bra konstigt va..?

Nu är jag i sthlm.. den stora staden.. klev upp 05.00 i morse och hjärnan fungerar fortfarande inte till 100%, lite skrattretande, jag är trots allt i mina bästa år.

Jag skriver en annan dag då jag har mer att skriva..

C ya!

Djävulen vs Ängeln

Är det verkligen rättvist av en person att vara hur elak som helst? Kan man verkligen tillåta sig att behandla människor hur man vill? Kan man umgås med de personer som man har lust att umgås med, men inte umgås med människornas närmaste?

En person väljer att överhuvudtaget aldrig någonsin prata eller träffa sitt ex. det är helt förståeligt enligt mig själv, då jag,  som många andra, vet att det kan vara svårt att umgås med sina förra flickvänner respektive pojkvänner. Men borde man umgås med exets närmaste vänner och familjer? En person som varit gift och har barn tillsammans är helt förståeligt att isåfall personen i fråga fortsätter träffa dessa personer.
Men i övrigt, är det då rimligt?

Jag vet faktiskt inte själv..

Med många om och men

Så är jag äntligen här nere i kära Örebro hos min kära syster. Trevligt att vara här, underbart att kunna tänka på annat. Igår var jag på dans i Hudiksvall och dansade loss till Blender. Då fick jag höra att de skulle spela i Örebro också, men efter många om och men så stannade jag kvar hemma hos syster istället. Ingen dans för mig i Örebro denna gång.

Imorgon ska vi hoppa på trampolin och ha lite skoj. Tisdag ska vi shoppa och onsdag bär det av till Stockholm. Onsdag och torsdag stannar jag i vår huvudstad och på fredag åker jag hem igen.. Då kanske det blir utgång.

Tror att allt löser sig till slut, eller hur?

Med pennan i handen...

Så börjar jag rista in saker på papperet. Ett knappt Godkänt. "Jobba på så ska ni nog klara upp till ett VG, men det är en lång väg kvar". Jag kokar av raseri. Det måste betyda att nånstans så gillar hon oss inte eller så är det något annat. Här har man jobbat skiten av sig och man ligger knappt på ett Godkänt.. Så hur länge orkar man jobba på i samma tempo? En månad kvar och sen ska projektarbetet vara färdigt. Önska mig L Y C K A T I L L !

image15

Vem ska göra vad och varför?

I hushållet har man nästan alltid en uppgift var, det kan vi alla vara överens om. men uppgifter runt om i världen? Är det allas ansvar att skicka pengar till fattiga människor i Afrika och Asien? Jag fick följande fråga för ett par dagar sedan. "Om du lever på ditt studiebidrag (1050 kr/månad) och det skulle kosta 500 kr i månaden för att rädda ett barn i världen. Skulle du då betala de pengarna?"

Hela klassen blev ställd. Och en i klassen svarade: "Jag blir inte lyckligare av att betala 500 kr för att rädda ett barn jag aldrig har träffat och inte har en aning om vem det är". Några skrattade lite nervöst och andra höll tyst.. men herregud, personen i fråga har ju rätt! Om det inte blir personligt för oss, då vill vi inte betala en massa pengar. Allt måste bli personligt, allt måste röra vid vårt hjärta.

Så vem ska betala de här pengarna? Är det alla människor på hela jorden när vi betalar skatt? Kanske..

Vem ska göra vad och varför? Vem ska sköta sysslorna hemma? Vem ska betala pengar till de fattiga? Vem ska bestämma maten på kvällen? Vad är viktigt och vad prioriterar vi?

Tänk på det innan ni lägger er.. G o d n a t t . . .

I en annan värld.

I en annan värld. Där lever man som på moln. Det finns inga hinder och det finns inga problem. I en annan värld kan man vara vem man vill när man vill. I en annan värld behöver man inte ta hänsyn till andra människor utan bara leva efter egen rulle. En annan värld är i sovande tillstånd, då man drömmer. I en annan värld, där känner jag mig fri..



En snar framtid står för mina fötter...
Jag vet inte alls vad jag ska göra efter studenten. det som skrämmer mig lite är att studenten snart är här. Alla människor flyttar vidare och man frågar sig själv om dagens vänner kommer finnas kvar om ett år. Det är efter studenten som man även vet vilka vänner som flyger bort och vilka som består.
Jag vet att jag ska flytta. Och som det är nu så ska jag flytta till Danmark - Ett annat land. Där nere ska jag jobba, förmodligen i ett år. Men om planerna skulle ändras? Då behöver jag kanske söka till högskola, men vill jag gå högskola nu? Är jag redo?

Snart står studenten för mina fötter. Framtiden får visa vad som händer. Kanske i en annan värld...

image14

Personliga handstilar och viktig dag.

Hej hopp. Ännu en dag har gått. Snön har fallit ned utanför fönstret. Tre centimeter, det magiska talet. Allt handlar om tre, speciellt sagor, Bockarna bruse, de tre små grisarna.. Ja, you name it. Tre är magiskt. Tre centimeter snö och jag känner hur humöret börjar svikta. Jag vill ha vår.

Idag är en viktig dag. Idag är en speciell dag. Den 18 varje månad så firar jag. Jag firar glädje, jag firar sorg. Jag firar gemenskap, jag firar kärlek. Jag firar minnen, jag firar framtid och framtida minnen. Jag firar vänskap, jag firar konflikter. Jag firar tillit.. Jag firar den dagen som är viktig för mig.. -Ännu en dag med min kärlek.

Kvällen till ära har jag varit på en kurs och gått på "Personliga Handstilar". Jag har lärt mig att använda min handstil, vilket har varit mycket roligt. Så mycket man kan göra om man bara tränar som man aldrig hade en aning om. =)

Nu mina vänner, ska jag kila vidare. För natten till ära ska jag sova och det ska jag göra ganska snart.

Ciao amici!

image9

Ännu en dag..

Ännu en dag, ännu en ändlös dag... Så sjunger Carola Häggqvist i en av sina låtar. Min dag har varit lång och eländig, men som tur är blir det alltid bättre på kvällsfronten. Jag är trött.. dagen har varit tröttsam. Det är itne lätt när det är svårt. -Nej verkligen inte.

Nu tittar jag på American Idol och skrattar åt alla som tror att de kan sjunga.. ett gott skratt förlänger livet.. om det stämmer, ska jag skratta mycket.

Fy sjutton!

Det snöar idag. Snö gör mig deprimerad. Speciellt när jag längtar till våren och sommaren. Solsken och värme. Skolan går trögt och även mycket annat går trögt idag. Ibland är livet allt för jobbigt.. t.ex. som just nu.. fy sjutton säger jag bara!

Är löften till för att hållas?

Visst gör det ont då löften bryts. Ibland kan det kännas som ett knivhugg i magen. Man säger "lovar du?" och den andra parten säger "Jag lovar". Vart ska gränsen gå vid förlåtande? "Förlåt, jag glömde"  eller  "Jag hade inte tid och sen glömde jag bort det". Är förlåtande lika stort som lovandet? Och när borde man förlåta? Borde man förlåta allt som motparten gör fel eller borde denna få lida liksom den första parten har kännt lidande?

Vi har väl alla hört den här frasen någongång "Alla gör misstag".. Alla gör misstag... Både du och jag och dem ute i världen..


image4

En del av mitt liv

Min familj är en stor del av mitt liv. De har hjälpt mig att bli den jag är idag. Vem skulle jag vara om de inte hade varit där för mig? I sommar flyttar jag till ett annat land, till en stad. Ett annat land? Till en stad? Jag? Jag som alltid har bott på landet, nära ko-ladugården där jag sprang runt som liten med koskit upp till knäna. Jag, en "bonnknöl" ska flytta till en stad, en stad som inte har några ko-ladugårdar där jag kan springa omkring. Där jag kan känna den varma dyngan värma genom stövlarna. Jag ska flytta till en stad och bli en stadsbrutta. Hur ska det gå? Det vet jag inte själv. Men jag vet att jag har min pojkvän och en mycket nära vän, kanske t.o.m. min bästa vän där borta. Jag är säker på att han kommer ta hand om mig, så som min familj tagit hand om mig.

Även om jag flyttar till en stad i ett annat land så behöver jag inte ändra min personlighet och bli en stadsbrutta. Jag kan behålla min personlighet, vara den jag är och hoppas att folk gillar det. Varför ska man ändra personlighet, varför ska man vara någon man inte själv vill vara? Svaret är enkelt: Det behöver man inte! Dock måste jag ändra mig efter den kultur som är där borta och leva som man lever i städer.

Då jag flyttar kan jag inte springa runt naken i vattenspridaren. Jag kan inte ligga på gräset och sola och lyssna på stillheten. Dit jag ska flytta finns ingen stillhet förrän på natten och gräsmattor är inget som finns vid lägenheter inne i stan.

Vänner? Kommer det vara något problem? Alltid när man flyttar till en annan stad så är man lika orolig för hur det kommer att utveckla sig. Självklart kommer jag få vänner! Kanske inte på en gång, men de kommer dyka upp och om det tar längre tid, så har jag en axel att luta mig mot.

Jag kommer sakna min familj. Närheten och tryggheten, men alla ska flytta hemifrån en dag, även jag. Min pojkvän kommer finnas där för mig och jag vet att min familj och mina vänner finns bara ett samtal längre bort.

Min resa mot mitt mål kan ni fortsätta följa, jag ska även skriva lite om mina vanliga dagar i framtiden.
/Rebecca

image2 Min trygghet


Vi börjar som frön..

Alla människor börjar som små frön, exempelvis ett litet Gladiolfrö. Vi blir matade, vi får vår energi från solen och ljuset runt omkring oss och då växer vi. Vi får små blad och några knoppar börjar slå ut. Vi växer lite till, och bladen och knopparna börjar utforma sig till något mer. Efter en sommar, då blomman har stått ståtlig och vacker i både regn och solsken, i medgång och motgång, så börjar allt krackulera.. Blomman visar sina bristningar, den blir gammal, får rynkor och börjar hänga allt mer. Hösten kommer mot sin början och blomman, liksom människan börjar vissna. Till slut dör blomman och det ska även vi människor på jorden göra, någon gång. Kanske inte idag, kanske inte imorgon, nästa månad eller år. Men någon gång..

image1

RSS 2.0